Hugo Valentin-centrum

Forskning vid HVC

Hugo Valentin Centrum är utpräglat tvärvetenskaplig till karaktären och förenar forskare inom hela det humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsområdet. Forskningen bedrivs i en utpräglad tvärvetenskaplig miljö och kan grovt delas in i forskningsfälten Förintelse- och folkmordsstudier, respektive forskning kring minoriteter och etniska relationer. 

Forskningen kring nationella minoriteter bedrivs framförallt inom Forskargruppen för nationella minoriteter i Sverige (NAMIS), där fokus i hög utsträckning ligger på frågor om språklig och kulturell revitalisering, migration och mångfald. Till projekten hör Ida Ohlsson Al Fakirs studie om Svenska kyrkans relation till migranter och minoriteter; Carl Henrik Carlssons forskning om judisk migration till Sverige; samt Satu Gröndahls forskning om minoritetslitteratur inom ramen för forskningsnoden Vetenskap, validering, partiella perspektiv: Kunskapsproduktion bortom normerna. Därutöver driver Johannes Heuman ett internationellt postdoktorsprojekt om relationen mellan muslimer och judar i Frankrike. 

När det gäller forskningen inom fältet Förintelse- och folkmordsstudier har forskningen stort fokus på våldets sociala och socialpsykologiska dynamik, transitionell rättvisa, geostatistisk analys (GIS) och minneskultur i relation till Förintelsen och andra utbrott av massvåld. Till pågående projekt hör Tomislav Dulićs studie om de över fyra tusen jugoslaviska krigsfångar som deporterades till Norska läger under andra världskriget; Christian Gudehus forskning om minneskultur och relationen mellan slaveri och massvåld; Roland Kostićs arbete med kunskapsproduktion och konflikt inom ramen för forskningsnoden Metod & konflikt, samt Goran Miljans postdoc-projekt om Förintelsen i kroatiska lokalsamhällen under andra värkdskriget. Därtill pågår Kathleen Lonergans doktorandprojekt i freds- och konfliktforskning med inriktning på försoningsprocesser i Sri Lanka, samt Lior Beckers doktorandprojekt i historia om så kallade Yizkor-böcker författade av överlevande från Förintelsen. 

Utöver dessa projekt har vi även glädjen att husera ett antal gästforskare som bidrar till forskningsmiljön. Till dem hör Volha Bartash från Vitryssland med ett projekt finansierat av Svenska Institutet om förföljelsen av romer i gränslandet mellan Litauen och Vitryssland under andra världskriget; Anne Heiths till Umeå universitet förlagda projekt om Laestadianismen i nutida samiska och tornedalska texter; samt Philipp Schulz doktorandprojekt vid Ulster University om sexuellt våld riktat mot män under konflikten i Uganda.

pågående forskningsprojekt

Rasism och “neo-hereditär” individualism: 
Diskursiva transformationer och minoritetsformering i det offentliga skolsystemet i efterkrigstidens USA

Projektledare: Jim Porter
Finansiär: Hugo Valentin-centrum
Forskningsfokus:
Projektstart: augusti 2017

I projektet undersöks hur diskurser om ärftlighet och dess betydelse för att förklara skillnader på individnivå strukturerade människors möjligheter till utbildning i efterkrigstidens USA. Specifikt undersöks hur en mer ”presentabel" vetenskap om ”intelligens” smögs in i undervisningspolitiken efter att USA:s högsta domstol (utslag i fallet Brown vs. Board, 1954) hade fattat beslut mot segregation på juridisk grund i offentligt drivna skolor. 

Ett antal samhällsvetare hade under mellankrigstiden påvisat att intelligenstester var metodologiskt undermåliga och i själva verket utgjorde en fortsättning på nittonhundratalets raslära. Emellertid fann efterkrigstida förespråkare för tester och att gruppera människor utifrån ”förmåga” nya vägar för att rättfärdiga gamla praktiker. Projektet kommer att analysera den diskursiva anpassningen kring läran om ärftlighet under mellankrigstiden och efter andra världskriget, utforska kontinuiteter till den tidigare rasforskningen och eugeniken, samt undersöka kopplingen till 1950-talets försök att främja en selektiv utbildning till förmån för de “begåvade” och “akademiskt talangfulla”. 


The New Speakers of Wymysorys: rekonstruktion av det lokala språket och den sociolinguistiska identiteten i Wilamowice, Polen

Projektledare: Robert Borges
Finansiering: Hugo Valentin Center (postdocprojekt)
Forskningsfokus: minoriteter och migration
Projektstart: juli 2017

Från omkring 1200-talet fram till slutet av andra världskriget var ett germansk språk som heter Wymysorys språket för dagligt tal i staden Wilamowice, södra Polen. Efterkrigstidens repressiva politik förstörde intergenerationell överföring av Wymysorys, och språket anses idag nästan utdött av UNESCO. Under de senaste tio så har insatser på gräsrotsnivå resulterat i att många unga språkbrukare börjat använda språket och fler unga verkar vilja lära sig språket.

Huvudsyftet med projektet är att dokumentera skicklighet och attityd till språket bland Wymysorys nya talare samt hur dessa faktiskt använder språket. Med hjälp av insikter från socio-, experimentell och kontaktlingvistik kan en blandad metodanalys utföras på dessa personer för att ta itu med ett antal frågor. Hur påverkar faktorer som attityder, kollektiv identitet och trauma, färdighet och språkstruktur varandra? Hur introduceras språkliga innovationer och sprids i talsamhället?


Yizkor-böcker: En underutforskad del av Förintelsens minneskultur

Projektledare: Lior Becker
Finansiär: Hugo Valentin-centrum (doktorandprojekt)
Forskningsfokus: Förintelsens historia och minneskultur
Projektstart: januari 2017

Projektet rör en mestadels outforskad del av förintelsen minneskultur; Yizkor-böcker. Dessa verk började dyka upp redan under Förintelsen, men främst under årtiondena efteråt och nådde en topp på 1970-talet. Verken utgjorde ett spontant försök bland Förintelsens överlevare, främst i USA och Israel, att minnas och uppmärksamma den kulturellt och andligt rika värld som fanns i Europa innan det nazistiska folkmordet.

Författandet av Yizkor-böcker kan ses som positiv reaktion på det nazistiska försöket att inte bara fysiskt utrota judarna, men att också radera ut dem från det kollektiva minnet. De utgör emellertid inte enbart en minnesbild, säger att "vi var här", utan ger en levande inblick i det judiska samhällslivet före, under och efter Förintelsen. Omkring två tusen böcker har publicerats genom åren, mestadels på hebreiska, jiddisch och engelska. Projektet syftar till en första djupgående analys av dessa verk som historiska dokument, som litterära verk, och som en viktig del av Förintelsen och det judiska folkets minneskultur.


Toppstyrning eller gräsrotsinitativ? En studie av olika rättvise- och försoningsprocessers förmåga att skapa säkerhet i krigsdrabbade samhällen

Projektledare: Roland Kostić
Medverkande: Holly Guthrey
Finansiär: Vetenskapsrådet
Forskningsfokus: Minoriteter och etniska relationer
Projektstart: januari 2017

Nyare forskning rörande övergångsrättvisa har alltmer uppmärksammat frågan om huruvida strategier "uppifrån" eller "nerifrån" är mest lämpade att åstadkommma försoning i kölvattnet av massiva förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna. Även om dessa processer i allmänhet betraktas som nödvändiga för att hantera tidigare övergrepp, är det fortfarande oklart hur deltagande i de olika typerna av processer påverkar uppfattningar på om säkerhet och socioekonomisk samarbete i olika lokala kontexter.

Projektet syftar till en jämförelse mellan tre olika kontexter i vilka man tillämpade olika strategier för att åstadkomma rättvisa och försoning: Sierra Leone, Bosnien och Hercegovina, samt Moçambique. I de två första tilämpade man officiellt sanktionerade strategier "uppifrån", medan man i den senare förlitade sig på lokalt baserade gräsrotsprocesser för att göra upp med ett våldsamt förflutet. Undersökningen baseras på data insamlade genom djupintevjuer och diskussioner i fokusgrupper bestående av offer och förövare. Projektet kommer att bidra till svenska utvecklingsmål genom att a) minska fattigdom genom att öka förståelsen för hur samhälleligt förtroende och socialt kapital kan ökas och därmed bana väg för ekonomisk utveckling, 2) hantera förtryck och brott mot de mänskliga rättiheterna genom att öka förståelsen för hur man bäst kan stoppa cyklerna av våld med hjälp av försoning, samt 3) öka kvinnors makt genoma att undersöka hur deras erfarenheter och behov bäst kan mötas efter konflikter. 


Prevention av förbrytelser genom försoning

Projektledare: Kathleen Lonergan
Finansiering: HVC och Inst. för freds- och konfliktforskning (doktorandprojekt)
Forskningsinriktning: transitionell rättvisa
Projektstart: januari 2017

Grymheter, däribland folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och etnisk rensning, är mer sannolikt att uppstå på platser som har drabbats av liknande våld i det förflutna. De forskningsinitiativ som företas efter utbrott av massvåld syftar till att transformera kulturella identiteter på ett sådant sätt att det skapar förutsättningar för varaktig och positiv fred. Initiativen marknadsförs följaktligen ofta som ett verktyg för att förhindra en upprepning av våld och grymheteter, samt stoppa den eskalerande våldsspiralen i ett tidigt skede. Det finns emellertid inte tillräckligt med empirisk forskning för att förstå sambandet mellan försoning och prevention av illdåd.

Projektet syftar till att mäta effekten av individbaserade försoningsåtgärder på risken för deltagande i förbrytelser. Genom att mäta effekten av ett program för transitionell rättvisa och försoning på ett antal riskfaktorer för upprepning av illdåd, kommer studien att bidra med nya empiriska data för prövning av tidigare antaganden. Förutom att testa teoretiska påståenden om sambanden mellan försoning och förebyggande av massvåld, syftar projektet till att utveckla indikatorer för såväl risk som försoningseffekter. Indikatorerna kommer att baseras på kvalitativa data insamlade genom fältstudier. 


”Stå upp och gå!” Minoriteter och migranter i Svenska kyrkans sociala verksamheter, ca 1900-1940

Projektledare: Ida Ohlsson al Fakir
Finansiär: Hugo Valentin-centrum (postdoc-projekt)
Forskningsfokus: minoritetsstudier och migration
Projektstart: september 2016

Projektet undersöker Svenska kyrkans problematiseringar kring minoriteter och migranter samt vilka praktiker dessa problematiseringar resulterade i under 1900-talets inledande decennier. Kyrkan har under århundraden varit en viktig aktör i socialt arbete på lokal nivå. Från slutet av 1800-talet riktades en del av detta arbete mot migranter och minoriteter i eller på gränsen till nationalstaten.

I projektet undersöks vilka målgrupper som de olika, ofta diakonala eller missionerande, verksamheterna hade och på vilka sätt dessa skilde sig åt beroende på om målgruppen definierades som tillhörande eller främmande, värdig eller ovärdig. Avsikten är att skapa ny kunskap om relationen mellan Svenska kyrkan och rörliga grupper som romer och resande, men även andra grupper vars rörlighet formulerades som problem på lokal, nationell och internationell nivå. Detta är frågor där Svenska kyrkan idag har etablerat sig som en viktig aktör. Genom att bredda fokus, från avskilda (nationella) minoriteter till migranter, kommer studien att ge en djupare förståelse för tillhörighetsskapande processer och olika idéers och aktörers del däri.


Den "ideala nationalstaten" för den "ideala nya kroaten": Fascism och Förintelsen i Oberoende Staten Kroatien, 1941-45

Projektledare:  Goran Miljan
Finansiär: Hugo Valentin-centrum (postdoc-projekt)
Forskningsfokus: Massvåldets mikroprocesser
Projektstart: juli 2016

Projektet handlar roll lokala aktörer spelade under Förintelsen i Oberoende staten Kroatien, med geografiskt fokus på städerna Varaždin, Bjelovar och Karlovac. Regionerna är särskilt intressanta på grund av den betydande stöd som den kroatiska fascistorganisationen Ustaša och dess ungdomsorganisation åtnjöt i området.

Den empiriska analysen syftar till att undersöka vilken roll den fascistiska ungdomsorganisationen "Ustaška Mladež" (Ustašas ungdom) hade i förföljelserna av judar, liksom hur medlemmar av lokalsamhället reagerade på förföljelserna. Ustašas idé om "nationell pånyttfödelse och rensning" genomfördes i två parallella processer när det gäller ungdom. Å ena sidan antogs raslagar och andra diskriminerande dekret, som definierade vem som skulle kunna betraktas som en del av den nyinrättade nationella gemenskapen. Å andra sidan fick fick ungdomsorganisationen agera plattform för utbildning och uppfostran av ungdomen. Den radikala antisemitiska, anti-serbiska, och anti-romska politiken kom därigenom att bli intimt förknippad med den centrala maktapparatens strävan att via ungdomen skapa "en ny kroatisk människa".


Att bemöta interkulturella konflikter: Fransk antirasism och judisk-muslimska relationer, 1948-20

Projektledare: Johannes Heuman
Finansiär: Vetenskapsrådet
Forskningsfokus: Minoriteter och etniska relationer
Projektstart: juni 2015

Projektet undersöker den franska antirasistiska rörelsens skiftande attityder till judar och muslimer i efterkrigstidens Frankrike. Efter andra världskriget växte de muslimska och judiska minoriteterna i Frankrike till att bli de största i Västeuropa, men relationen mellan dessa grupper har varit ansträngda. Grundandet av staten Israel med dess efterföljande konflikter och avkoloniseringen av Nordafrika under 1950- och 1960-talet har varit två politiska processer som på ett avgörande sätt påverkat relationen. 

Syftet med projektet är att förstå i vilken utsträckning den franska antirasistiska rörelsen skapade utrymme för de judiska och muslimska minoriteternas skilda intressen och identitetstillhörigheter men också bidrog till polariseringen mellan grupperna genom offentliga manifestationer och ställningstaganden. Genom att undersöka hur tre centrala antirasistiska organisationer reagerade på diskriminering av judar och muslimer, eller någon av de konflikter som dessa grupper var inblandade i, kommer studien att ge en djupare förståelse för hur den antirasistiska rörelsen hanterade en växande identitetspolitisk aktivism och dess relaterade konflikter. 


De levande döda: Jugoslaviska krigsfångar och tvångsarbetare i Norge, 1942-45

Projektledare: Tomislav Dulić
Finansiär: Vetenskapsrådet
Forskningsfokus: Massvåldets mikroprocesser
Projektstart: januari 2012

Under andra världskriget deporterades närmare 4,300 jugoslaver till Norge för att bygga upp den norska delen av Adolf Hitlers "Atlantvall". Över sextio procent fick aldrig återse sina hembyar på Balkan, utan föll offer för köld, hunger och sjukdomar, eller dödades av sina tyska och norska vakter. Andra fick uppleva godheten hos de många norska civilister som bodde i närheten av lägren och hjälpte dem överleva från en dag till en annan. Ytterligare ett nittiotal lyckades fly till friheten i Sverige. 

De jugoslaviska krigsfångarnas resa från Balkan till Skandinavien ligger till grund för projektet, som syftar till att med avstamp i socialpsykologisk teoribildning kartlägga det våld som drabbade fångarna från tillfångatagandet i före detta Jugoslavien till vistelsen i Norge. Analysen bygger på ex-jugoslaviskt, norskt, tyskt och svenskt källmaterial från arkiv i Oslo, Stockholm, Belgrad och Ludwigsburg, inklusive förundersökningsmaterial från krigförbrytarprocesser. Den statistiska analysen baseras på en stor databas över krigsoffer i Belgrad. Detta, i kombination med ett tvärvetenskapligt angreppssätt, kommer förhoppningsvis att resultera i fördjupade kunskaper om våldets dynamik i lägren.